Kapitel 12 - Inspelningsteknik för två och fler kanaler
Exakt vilka inspelningar låter bäst i ren tvåkanalstereo? Är det bara diskret inspelade flerkanalsphonogram som låter ännu bättre med flerkanalig lyssning?
Nu börjar frågorna bli verkligt svåra. Du vill ha noggrannare svar… Det säkra svaret är förstås "det kan man bara komma fram till genom att lyssna i den aktuella anläggningen". Men jag skall försöka vara lite modigare. Då handlar det om mina personliga preferenser, vill jag påpeka
En väldigt förenklad sammanfattning:A-B-inspelningar låter bäst avlyssnade med två högtalare. Det är den basalaste, och kanske den mest puristiska, tvåkanaliga tekniken. Man använder två tryckkännande, det vill säga rundtagande, mikrofoner som placeras kanske två och en halv till sex decimeter ifrån varandra i sida.
Mikarna kan även vara av njurtyp, men då bör de tonkurvekorrigeras med hänsyn till användningsavståndet.'Decca tree' är ett annat exempel på tidsskillnadsteknik. Det finns även flera utvecklade varianter som påminner om Decca tree men använder fyra mikrofoner. Man har då ofta mycket bredare mellan de yttre mikrofonerna, många meter, medan man istället för den mittre framskjutna monomikrofonen använder ett ganska tätt (ca 2 - 3 dm) stereopar.
ORTF och Jecklin-stereo (en skiva mellan mikrofonerna) är två blandtekniker som innehåller både tid- och amplitudskillnad mellan kanalerna. Om de utförts väl kan båda låta synnerligen övertygande uppspelade i bara två högtalare. ORTF använder två njurmikrofoner med 17 cm avstånd i sida och 90 grader, det vill säga plus minus 45 grader, mellan kapslarnas riktningar.
X/Y-inspelningar, som inte innehåller något tidsskillnadselementet utan är helt koincidenta, låter bra i två högtalare men i regel ännu bättre avlyssnade ambiofoniskt.
Sådana inspelningar kan man åstadkomma genom att korsa två 8-mikrofoner i 90 graders vinkel, eller genom att korsa två njurar i 120 - 180 graders vinkel.Ingen av dessa nämnda tekniker används speciellt ofta dock. De flesta stereofonogram är inga riktiga stereoinspelningar utan multimono (massor av mikrofoner som i mixerbordet panoreras till lämplig plats i ljudbilden).
Sett ur en matrisdekoders synvinkel finns stora likheter mellan X/Y-upptagningar och panorerad multimono, men X/Y-tekniken är förstås mycket puristiskare.
Multimono är för övrigt den vanligaste tekniken även för 5.1 eller andra flerkanaliga inspelningar. Riktiga koincidenta flerkanalstagningar med riktade mikrofoner placerade i en punkt men riktade i ring, alltså X/Y/Z/Q/W-upptagningar, finns även, men används ytterst sällan, och då främst för musikinspelningar. Mikrofontillverkaren Calrec gör flerkapsliga koincidenta mikrofoner som kan användas ungefär så.
Det som låter bäst avlyssnat via fem (eller fler) högtalare är dock enligt min mening A-B-C-D-E-inspelningar, alltså flerkanaliga tidsskillnadsinspelningar. De inte bara låter bäst förresten, de kan avlyssnas från störst area i lyssningsrummet också. De kan använda bara rundtagande mikrofoner, men oftast erhåller man bäst resultat om man använder njurar, åtminstone för bakkanalerna. Man kan också montera alla mikrofonerna på en verkligen jättestor boll!
Sådana inspelningar görs i princip aldrig. Det är lite synd tycker jag, för det hade nog sett roligt ut.
Du gillar tidsskillnadsteknik
Ja, åtminstone resultatet av sådan. Jag brukar säga att det som kännetecknar tidsskillnadsteknik är att inspelningen blir en "holografisk lagring" av musiken.
Själva poängen med tidsskillnadsteknik är att den fångar mera information från inspelningstillfället?
Absolut, precis så är det. Som att ett holografi har fångat mer information än ett stereoskopiskt fotografi - liksom ett stereoskåpiskt fotografi har fångat mer information än ett vanligt foto.
Med tidsskillnadsteknik fångar man ett akustiskt skeende, bevarar en holografisk bild av musikerna, det vill säga en bild av musikerna som man, precis som när det gäller optisk holografi, kan flytta sig i förhållande till när man avlyssnar inspelningen stereofoniskt - genom goda högtalare förstås.Att ställa upp två mikrofoner ger naturligtvis en förenklad bild av det rumsliga skeendet jämfört med verkligheten, men likväl har man fångat händelseförloppet i två punkter, som kan kopplas ihop med lyssningsrummet.
Rör man sig i lyssningsrummet så förflyttar man sig därför i förhållande till musikerna på inspelningen! Det gäller såväl tvåkanaliga som flerkanaliga tidsskillnadsinspelningar, men när man kommer in på flerkanaliga inspelningar som är matriskodade, alltså lagrade på bara två kanaler så gäller det att hålla isär begreppen.
Matriskodade inspelningar och diskreta 5.1-inspelningar är väsensskilda saker nämligen.
Förklara
En tidsskillnadsinspelning lämpar sig inte alls för att matrisdekodas och avlyssnas över flera högtalare.
Tidsskillnadsteknik fungerar nämligen inte tillsammans med matrisdekodrar. Endast koincident teknik, till exempel X/Y, fungerar om man vill köra signalen genom en matrisdekoder. Det är lätt att plocka fram lokalinformationen från en sådan inspelning. Skiljer sig signalen mycket mellan höger och vänster kanal vet man att ljudkällan hör hemma långt ifrån ljudbildens mitt.Även multimonoinspelningar är koincidenta och kan fungera bra att återge ambiofoniskt, men de innehåller inte innehåller lika mycket motfasinformation åt bakkanalerna som en god X/Y-inspelning. Med konventionellt panorerade multimikupptagningar kommer man ju inte "utanför högtalarna", men det går att lösa.
Jag har faktiskt utvecklat sådana överpanningsalgoritmer för ett digitalt musikredigeringssystem. De är baserade på min gamla 80-talskonstruktion SP12 som gjorde samma sak, fast analogt
Även en Pro Logic-enkoder kan luras att generera signaler utanför högtalarna, men den är inte gjord för att koda kontinuerligt flyttbara signalriktningar, bara diskreta riktningar.
Riktigt, riktigt bra flerkanaliga inspelningar blir det först när man använder riktig, diskret, flerkanalig teknik, det vill säga använder fler än två kanaler för att beskriva hela ljudfältet runt lyssnaren.
Man kan då få det bästa från alla världar, alltså använda tidskillnadsteknik i alla dimensioner. Då blir det absolut bättre än alla tänkbara tvåkanaliga A-B-upptagningar, det tror jag inte någon skulle invända emot. Man kan få en inspelning som tillsammans med en väl uppsatt högtalaranläggning blir akustiskt holografiskt så till den milda grad att man kan gå omkring flera meter i själva hologrammet utan att det kantrar!
Det fungerar fantastiskt fint, men jag kan förstås inte påstå att jag har hört några andra sådana flerkanaliga tidsskillnadsinspelningar än de jag själv gjorde på 70-talet.
Jag använde då sju stycken njurmikrofoner. Inspelningarna var alltså sjukanaliga så jag gjorde dom på en åttakanalig bandspelare. A-B-C-D-E-F-G-teknik skulle man kunna kalla det. Jag använde dock en helt annan konfiguration än dagens 7.1-inspelningar. Min teknik var mycket bättre, tycker jag. Den kunde nämligen koda ljud i alla riktningar, även i höjdled. Om dagens surroundsystem är cirkelkodande skulle man kunna säga att mitt sjukanaliga 70-talssystem var "klotkodande".
Tyvärr är det så att nästan inga 5.1-soundtrack till filmer innehåller någon tidsskillnadsinformation. Men, även om de bara är en skugga av vad som går att åstadkomma i 5.1-teknik, så kan de låta väldigt bra, faktiskt.