Kapitel 8 - Sannings - filosoferande

Hur vet man vem som är seriös i branschen?

Några säkra metoder finns inte, men ett knep om man som amatör vill skaffa sig en uppfattning om hur seriöst ett elektronikföretag är, är att beställa schema på någon av deras produkter.
Seriösa tillverkare skickar gärna schema på sina produkter. De har ju ingenting att dölja. Det kan naturligtvis finnas praktiska skäl till att vissa inte släpper ifrån sig schemata med alla komponentvärden ifyllda, de kan till exempel ha varierat lite mellan olika revisioner av apparaten, men komponentvärden kan man ju fylla i själv om man äger apparaten.
De flesta humbugföretag vägrar släppa ifrån sig schema på sina produkter. I vissa fall gjuter man till och med in saker. Då kan ingen se att apparatens elektronik inte motsvarar apparatens pris. En tillverkare som vägrar släppa ifrån sig ett schema till en ägare av produkten är definitivt mycket oseriös. Förr i tiden brukade man till och med få med schema automatiskt.
Det enda orsaken att inte vilja släppa ifrån sig ett schema är ju att ingen får veta hur konstruktionen ser ut. Skälen kan vara att schemat visar att apparaten är överprissatt, att den är inkompetent felkonstruerad eller att marknadsföringens anspråk på konstruktionen är lögnaktiga. En seriös elektroniktillverkare har inget att förlora på att offentliggöra schemat.

 

Är det vanligt att marknadsföring innehåller påståenden som inte är helt sanna?

Jae… det kan man nog säga. Är det en kuggfråga?

 

Hur vanligt skulle du vilja säga?

Man kan se en filosofisk skillnad mellan olika tillverkare.
De flesta stora engelska tillverkare, liksom flera av de amerikanska, men långt ifrån alla, specificerar data i rimlig överensstämmelse med de man kan mäta upp på deras apparater. De bryr sig alltså inte om att presentera förljugna data, trots att en lögn skulle få dem att framstå som bättre än de är när de jämförs med lögnaktiga konkurrenter.

Nästan alla japanska tillverkare har ju tillgång till hyfsad teknisk kompetens, men de har en alldeles oerhört marknadsinriktad strategi. De bryr sig ofta mindre om huruvida deras produkter är "bra på riktigt" - bara de kommer att sälja.
Tillverkare från japan, liksom de flesta småtillverkare från hela världen, presenterar därför oftast sådana tekniska data som är "för närvarande bästa säljstrategi". Ibland kan det vara lögner, ibland sanningar.
Om lögner inte kritiseras av hifi-tidskrifterna så ljuger man mer och mer för att skaffa sig fördelar på marknaden - om trenden däremot är att inkorrekta specifikationer kritiseras hårt och ger dåligt rykte så talar man sanning.

De japanska tillverkarna agerar "framgångsintelligent" skulle man kanske kunna säga. Därför är det viktigt att det finns en kritisk Hifi-press som hjälper konsumenten att skilja äkta vara från humbug och ormolja.
Men det mest fantastiska med japanska tillverkare är väl deras förmåga att hitta på trestäviga förkortningar! På kopplingar eller funktioner, som ingen någonsin kommer att begripa vad de gör för nytta.

De japanska tillverkarna (eller egentligen deras marknadsavdelningar) beter sig som om de tycker att de verkliga parametrarna som beskriver apparatens prestanda ger en sämre bild av hur bra apparaten är än antalet logotyper på apparatens kartong!
Till exempel PZT som ger en klarare diskantåtergivning för att inte tala om broschyrens översvallande beskrivning av BBR-funktionen som ger djupare bas. Djupare än vaddå? Det är det minsann ingen som berättar…

Detta XYZ-förfarande har förresten smittat av sig på tillverkare från hela världen när det gäller produkter för "icke intresserade", till exempel videobandspelare.
Alla tycks resonera: "Vem som helst kan ju räkna logotyper, men vem begriper egentligen vad distorsion och frekvensomfång är? - Det gör ju inte ens våra egna säljare som skall få folk att köpa apparaterna! Så låt oss hitta på många logotyper!"

Hörlurar ljugs det om, mycket. Det går till exempel knappt att hitta en liten freestylehörlur som inte har ett angivet frekvensomfång bättre än 18 - 20 000 Hz +/-1 dB, trots att sådana inte sällan i verkligheten är sämre än 100 - 10 000 Hz +/- 6 dB!
En annan liknande bransch är bilstereo. Den vänder sig också främst till unga och förmodat okunniga människor som man tydligen anser att det är okej att ljuga för. Förstärkareffekter mäts numera nogsamt upp av bilstereotidningarna, så där ljuger inte tillverkarna så friskt längre, men när det gäller sådana saker som till exempel slaglängder på baselement så är det ingen bilstereotidning som bevakar sanningen. Då är det tydligen fritt fram att fabulera ihop vad man vill.
Det finns ett baselement på marknaden med ett jättelikt dubbelt magnetsystem, med dubbla talspolar och spiders (centreringsskiva av veckad textil) på var sida om magnetsystemet. Detta element tillverkas av ett amerikanskt, seriöst, företag. Företaget använder själv elementet i en av sina basmoduler för hemmabruk och de anger en linjär slaglängd om +/-1,58 cm (vilket förvisso är extremt mycket), alltså precis över 3 cm t-t. Men samma element säljs också till bilstereobranschen och därifrån vidare till bilstereokunder och då anger de som återförsäljer elementet att slaglängden är 7 cm!
Vad kan man säga!?

 

Nämn något som är förödande för musikåtergivningen men som vanligen inte talas eller skrivs om?

Oj, det var en speciell fråga. Då skall vi se om jag kan hitta på ett motsvarande originellt svar…
Jag anar att du har en idé om vad jag skall svara, så jag säger väl något helt annat!
De vanligaste problemen har faktiskt med musiken snarare än återgivningen att göra.
Många är drabbade av att inte ha tillräckligt många roliga skivor! Blir lätt till moment 22. Om man inte har tillräckligt roliga skivor att lyssna till blir musiklyssnandet tråkigt, och då köper man inte några nya skivor. Köpandet går därför ofta i vågor.
Att inte ha tid att lyssna på grund av en massa otrevliga saker som man absoluuut måste göra är också förödande för musiklyssningen. Eller att andra intressen tar överhanden, ofta på grund av de tidigare nämnda bristerna, och…
Ja det finns ju hur mycket som helst att nämna. Ljudkvaliteten på skivorna är ju också ett mycket stort problem, men... Jag gissar att det är rummets akustiska egenskaper du tänkte på?

Jo.

Vidare till nästa kapitel.

Tillbaka till innehållsförteckningen.